Guatemala
Det började med en konferens i Stockholm där jag var moderator, dvs. skötte talordningen och sammanfattade inläggen. En representant från Kanada presenterade en modell för programdesign av pedagogisk programvara
“Torgmodellen.”
Vi genomförde sedan ett antal kurser, i Dataprogramgruppens regi för lärare om modellen bl.a. på Bornholm, i Stockholm och i Göteborg.
Jag fick senare tillfället att redogöra för
modellen vid en konferens i Guatemala. Representanter från Costa Rica blev intresserade och bad mig genomföra en kurs för deras lärare vid en institution som hette Omar Dengo Foundation. Självklart tackade jag ja. Efter diverse formaliteter
bekostade SIDA mitt äventyr.
I Guatemala flög jag och några deltagare upp till Tikal och Mayatemplen. En mycket intressant upplevelse i ett litet tvåmotorigt flygplan tillsammans med några gruvprospekterare. Efter besök
på ruinerna och klättring uppför pyramiderna som stack upp som kyrktorn ur djungel som reliker efter en storhetstid åt jag för första gången middag på en odefinierbar, grillad ödla med huvud och ben synliga.
Den smakade kyckling. Natten bodde jag på ett originellt hotell där rummen saknade tak och där hotellbyggnaden låg på en sjö med bryggor mellan husen. Flyget tillbaka till Guatemala city var primitivt, nästan sammanhållet
med ståltråd, rostigt och troligtvis inte alltför säkert.
En annan dag hyrde vi en bil och körde genom guerillaockuperat område till en stor insjö, omgivet av aktiva vulkaner. Bilturen tog många timmar på
dåliga vägar men var värt allt besvär. Vi kom fram i skymningen och såg den glödande lavan spegla sig mot den mörknande himlen. Min röda sportskjorta förvirrade gerillan men missförståndet klarades
upp.
Guatemala var huvudsakligen befolkat av indianer. Man kunde köpa fint indianhantverk till låga priser. Det var ett verkligt eldorado för turister och fyndköpare.Med svenskt mått mätt var Guatemala ett u-land, statt
i utveckling. Folket var vänligt och alltid leende. Välfärd behöver inte alltid kopplas till enbart materiell sådan.
Costa Rica
Året därpå hade jag förberett min kurs, en smula svårt eftersom
mina elever var spansktalande. Jag hade kanske alltför stort självförtroende. Mina gamla kunskaper i latin gjorde att jag faktiskt förstod en del och kunde läsa tidningarna.
På grund av fel på flygfyrar vid Atlanten
tog resan 35 timmar med diverse mellanlandningar. Kom fram klockan fyra på morgonen. Kursen skulle börja klockan åtta. Dessutom hade mitt bagage med allt undervisningsmaterial försvunnit. De första fyra dagarna fick jag klara mig
på gamla meriter. Det visade sig sedan att bagaget hade varit inlåst på flygplatsen. De sista 10 dagarna var lugnare och mindre nervösa. Undervisningen skedde förresten på engelska.
Jag bodde på ett modernt hotell
strax intill Omar Dengo Foundation. Det fanns en pool som bara jag utnyttjade. På nätterna skakade ibland rummet och sängen. Det kallades för “earth trembling”, en lindrigare form av jordbävning. Första gången
det inträffade blev jag nervös. Sedan vande man sig. Kvällarna tillbringade jag med tropiska drinkar och sydamerikansk musik på stadens uterestauranger. Man spelade på jättelika xylofoner som jag tror kallades marimbas.
Costa Rica är, till skillnad från Guatemala ett modernt land. Redan tidigt avvecklade presidenten sin armé och använda pengarna till fredliga områden som skola och sjukvård. Den kvinnliga rektorn för Omar Dengo var
förresten gift med presidenten och ansågs ha stora möjligheter att själv bli president.
En dag besöktes skolan av en av de astronauter som varit på månen. En stor händelse att få skaka hand och konversera
med en så berömd person.
På helgerna tog kursanordnarna med mig på utflykter till Stillahavskusten och kusten på östra sidan. Christopher Columbus ö låg strax utanför. Landskapet präglades av bananodlingar
och dramatisk regnskog. De lokala drinkarna serverades i kokosnötter med sugrör. Jag minns speciellt en fuktig, het helgdag då vi kom till kusten strax efter gudstjänsten. De färgade var trots hettan uppklädda i sina fina gåbortskostymer
och klänningar. Religionen har ett starkt fäste i Latinamerika
Landet hade också en spektakulär aktiv vulkan som man kunde se ner i. Det var en hisnande upplevelse att se naturkrafter på så nära håll. Första
gången vi körde upp dit ösregnade det. Vi såg knappt händerna framför oss. Tropiska drinkar på ställets restaurang piggade märkbart upp oss. Nästa besök var i strålande solsken. En mäktig
syn med glödande lava i vulkanens centrum och svavelångor i luften.
Några gånger trampade jag runt i bananplantager för att se närmare på dessa. Jag slutade snart med dessa utflykter. Man berättade att det
fanns en mycket giftig orm som också släntrade runt där i vänta på lämpliga byten.
Min vistelse där slutade med en hejdundrande fest hemma hos rektorns familj med alla kursdeltagarna och många
andra gäster. Grillning utomhus, salsadans och drinkar gjorde stämningen extra upprymd. Det var med stor saknad jag lämnade Costa Rica och lovade mig själv att senare återvända som turist. Landet är känt för sin
ekoturism, sina regnskogar och storslagna natur och djurliv.